Var på praktiken idag.

Insåg att det är fan billigt med korv på ikea.

Jag köpte 2 wiener korvar, en dricka och en pizza slice för 22 kr....Vart jag hyffast mätt på också.

När jag var klar så gick jag mot Rocks igen...precis i öppningen så såg jag en kille som var lik en kille som gick i min klass när jag gick BF i gymnasiet, jag höll på hejja...när jag insåg att han var död.

Känndes sjukt se en människa som man vet är död men en annan person är lik dom.

Björn var en kille som gick i min klass, vi brukade äta mat tillsammans på texas i stan. Vi umgicks en del på skol dagarna och så, var lite synd om honom för han var lite förstårndshandikappad och ingen annan ville direkt umgås med han.

Träffade hans föräldrar några gånger och dom var otroligt överbeskyddande mot han fasten han var 18 år.

Jag kommer ihåg jag tänkte på hans stackars föräldrar under minnestunden som var på skolan för hans skull.

Kommer ihåg att hans mamma var tacksam för så många kommit dit. Dom som ville fick komma på begravningen. Jag gick inte.....

Känndes så falskt av människor att dom var ledsna när han dött, medans folk knapt pratade med han på ett vuxet sätt när han levde. Minns också att mitt ex kicki frågade mig varför jag inte grät- jag var ju ledsen men har alltid haft svårt att gråta för sånt där. Grät på min farmors begravning dock. Jag var närmare med min farmor än vad jag var med björn. Men jag tror ärligt talat jag och björn hade blivit bra vänner om vi fortsatt umgås och äta lunch tillsammans. Han hade en härlig personlighet Björn, han var ju lite efter som sagt men han var riktigt rolig. Gjorde sin grej fasten han visste att folk kanske ibland såg ner på honom för han var speciel. Han gjorde sitt bästa med vad livet gav honom. Jag hoppas nångång kunna se livet som Björn gjorde.

Gående genom birsta idag såg jag ett äldre par. Dom var kanske 60-70 år gammla.

En sak som slog mig då jag såg dom var att dom höll varandra i handen. Det tycker jag var sjukt gulligt, och ger mig hopp om kärleken. Att man varit tillsammans så länge och fortfarande håller varandra när dom är ute och shoppar loss på Birsta city. ( jag vill gärna tro dom varit ihop länge)

Jag hoppas jag kan göra samma sak med min framtida fru/flickvän. Hålla handen ute när man hållt ihop i så många år. Min livslängd på förhållande verkar ju vara ca 4 år totalt...Sen funkar det inte mer.

Men ja det måste vara en speciel tjej som står ut med mig och min skit i flera år.

Jag tackar dom som gjort det hitils. Dom åren gav mig mycket och jag lärde mig mer om förhållanden och kvinnor.

Petter & Kaah - Du vet jag gråter

http://open.spotify.com/track/3QFFoVzD2FSORCMH8nvLVN

Andreas S

Dubbel bemärkelse i ord.

Inget är klart, jag tänkter inte ropa hej fören det är helt 100% klart. Men det ser bra ut.

Så enligt rykterna ska jag flytta till skönsberg, Gud vad jag älskar rykten.

När det väl är klart hoppas jag att alla kommer och hälsar på mig, i alla fall vissa speciela är mer än välkommna att komma och umgås.

Jag måste bli stark, gå vidare från gammla saker coh personer. Släppa saker och kunna säga nej- jag ska inte bry mig.

I november kommer det ske stora förändrar i mitt liv hoppas jag,,,Om gud tilllåter

Snart dags att lira första matchen med nordic. Det blir bk city härnösand vi möter..dom som jag ogillar att spela mot. Men jag ska göra mitt bästa som vanligt.

I comeback matchen i matchen med Vipers gjorde jag en assist på första målet och fick inte en enda utvisning på hela matchen. Hoppas det går lika bra nu på lördag som då.

Fixat ny dator också, den gammla bara dog från mig..lite tråkigt med tanke på jag haft den mer än typ 5 år.

-Rest in peace-

Fortfarande singel och lever livet om nån nu undrar som kanske smygläser min blogg, (vet att vissa göra det)

Nej nu blir det nhl 10 som vanligt.

Fuck är ett bra ord.

Specielt om man säger det fort.

Andreas

Så det är pågrund av mina val som jag står här ensam.

Jag är säkert inte ensam men känner mig otroligt ensam, Antingen vill inte människor/vänner förstå mig eller så gör dom bara inte det.

Det är jobbigt att alltid ha förväntingar på människor omkring mig som man känner man bliv sviken av. Oavsätt om det handlar om familjen, vänner eller nån tjej man dejtar. Jag tar folks beteende mot mig så hårt och personligt.

Men är för jag tänker sådär extra långt i hur man ska betee sig.

Just nu känner man sig ensam och svag. Värdelös och allmänt deppad. Visst det blir kanske bättre men ändå..hatar ha den där kännslan i kroppen. Den där oron och ångesten.

Tur jag har träning ikväll så man får ut lite kännslor och saker man håller inne ständigt.

Känns som man inte har nån att prata med. Om sådär allvarliga saker man vill lufta ur sig och ha nån som lyssnar. Som lyssnar på riktigt.

Men är väl mest pågrund av mina val jag gjort tidigare i livet som gud straffar mig nu.

Eller har straffat dom senaste 20 åren....

Andreas