Längesen man bloggade,

Funderar mycket på framtiden, och saker som varit bakåt i tiden.

Jag kommer alltid fram till om jag verkligen gjort rätt val i mitt liv.

Ofta så känns det som man gjort fel val gällane barn/familj -kärlek.

Jag kunde varit pappa nu, varit gift och haft eget hus.

Eller i alla fall varit förlovad, det där med med leva ensam är inte min starka sida.

Har många av mina år levat som sambo eller haft flickvän.

Det är skönt vara singel och bo ensam men samtidigt... man saknar den där säkerheten jag hade med dom flickvänner jag bodde med. Man trodde ju att det skulle leda till nåt. Det enda det ledde till var att jag mådde dåligt och fick mycket ta mycket skit. Jag hoppas hitta den där riktiga kärleken. Jag har hittat den 2 gånger, första gången så var både jag och hon unga. Hon bodde inte i samma stad som mig men jag hade kunnat gjort exakt vad som helst för henne..hon var otroligt speciel.Även om jag bara fick några veckor en sommar med "ängeln"

Man lever på minnerna och hoppet om kärleken.

Den andra som jag minns som riktig kärlek är inte heller någon som jag haft ett riktigt förhållande med. Men jag var med henne mycket då jag hade ett förhållande.

Henne hade jag också kunnat göra vad som helst för att hon bara skulle bli min.

Nu har hon gått vidare och jag har väl också det. Men varje gång jag träffar henne så faller jag för henne. Jag känner inte jag kan bara vara kompis med henne, vi hade en kort sexuel kontakt nu sist vi umgicks men det funkade inte.

Hon trodde jag bara ville knulla men så var det inte, eftersom hon inte ville nåt mer än vara kompis med mig så tog jag det jag fick. Var det bara sex så fick det duga. Men det var ett tag sen, vi har inte träffats sen vi "bröt kontakten", vi skickar sms ibland men det är väldigt sällan.

Jag har insett att det beror på mig och det är därför mina relationer går sönder.

Många tjejer som kallat mig kärring och att jag är så kännslig och knäpp, och ja det är jag. Men det beror på allt man varit med om gällande kärlek och förhållande. Som oftast varit rätt jobbiga saker.Jag behöver en förstående tjej som kan ge mig bekräftelse ofta och visa mig respekt och ärlighet.

Fick veta ikväll att jag kan vara lite "desperat" ibland, men...ja jag vet inte. Tycker själv inte jag är det, har lätt o fastna om jag träffar en bra tjej. Jag vill mycket fort. Men samtidigt blir jag lätt less, just därför det går för fort gällande förhållande och så.

Det som stör mig en del att det finns en massa dåliga dumma killar som får hur många tjejer som helst. Dom slår och kallar sina flickvänner massa otroligt dumt men ändå står tjejerna kvar där. Jag har svårt att förstå sånt.

Jag är ju inte så ful , och är en snäll kille. Som är öppen för det mesta, behandlar mina tjej kompisar och flickvänner bra, aldrig slagit eller kallat en tjej hora. Det måste väl vara nåt bra. Nej den perfekta flickvännen finns inte har jag insett. Dom jag hade gjort allt för, dom försvarn och jag får aldrig chansen igen.

När jag har tjejer på gång som man "dejtar" så lyckas jag alltid förstöra de tpå nåt j-vla sätt. Jag borde gå en relationkurs eller nån skola om hur man beteer sig.

Eller operera in ett chipp i hjärnan så jag slutar vara så kännslig hela tiden.

Stänga av kännslorna ? Nej då kommer jag tänka på ett avsnitt ur that 70´s show då Erik får besök av en ängel som visar hur saker varit om han inte hade haft några kännslor och förlorat Donna.

Ängeln spelas föressten utav den där arga postsnubben i Seinfield som är kompis med Kramer.

-Gå en månad utan kännslor eller en vecka hade kanske varit nåt man velat prova-

Nej dags att sova nu, upp till praktiken på Sport & Funktion imorgon.

Andreas